1855 bildades den första hästavelsföreningen i Norrland av Västernorrlands läns husållningssällskap. Enligt sällskapets protokoll angavs syftet vara"att återföra norrlandshästentill sina urprungliga goda egenskaper". Man hade åren innan gjort försök med "förädling" av häststammen genom att bl.a vid Holms Säteri uppställa en varmblodig statshingst, vilket ej slagit väl ut. Föreningen inköpte två hingstar från Gudbrandsdalen, men synes därefter snart ha avvecklats. Hushållningssälskapet trädde emellertid till på nytt 1878 då ytterligare två norska hingstar inköptes vilka överlämnades i enskild ägo. Med ekonomiskt bistånd från sällskapet bildades så 1897 Västernorrlands hästförädlingsaktiebolag som ett värn mot den allmer utbredda korsningsaveln med tyngre kallblod. Flera beskällare tillfördes länet genom detta initiativ. Bl.a Sverre 213
som än i dag går att finna i botten på goda stostammar.
Korsningsaveln var påträngande vid tiden omkring sekelskiftet. Nu fastställdes dock sent om sider renavelsprinciperför det statsunderstödda hästavelsarbetet. År 1903 upprättades tillika hingstuppfödningsanstalten Wången i vilken Västernorrlands läns husållningssällskap ingick som delägare. Sitt starkaste fäste hade länets renrasiga hästavel under brytningstiden haft i socknarna Överlännäs, Boteå och Styrnäs som framledes blev Boteåortens hästavelsförenings första verksamhetsområde. Att dessa bygder alltjämt kom att hålla fast vid den gamla lanthästen får i avsevärd gad tillskrivas den från Norge inflyttade brukspatronen Ole Gjörud, bildare av Björkå aktebolag. Denne behöll för hästavelns del kontakt med sitt gamla fädernesland och inköpte därifrån, liksom hans måg och efterträdare,brukspatronen Per-Henrik Norberg goda norska hingstar. Bland dessa bör nämnas främst
Grane II 340
och
Gausdalskungen 336
vilka alltjämt ligga i botten på många av vår tids bästa avelsston. Förtjänsten av att stofamiljerna på Björkå och Holm samt närbelägna delar av Ådalen förblevo orörda under ardennerinvationen, kan helt visst tillskrivas herrar Gjörud och Norbrg vilka inte läto lärda herrarfrån Stuteriöverstyrelsen i Stockholm blanda bort korten under den tunga kallbodsepokens år.
Intill 1917 stod på Björkå,
Holm
och
Offer,
hingstar ägda av Björkå Aktiebolag vilka betjänade de flesta av traktens ston. Den 11 november nämnda år bildades på initiativ av bolaget och framsynta jordbrukare Boteåortens hästavelsförening u.p.a. Andelstecknandet gick snabbt, inte minst därför att Björkå AB tog på sig en avsevärd del och tillika förband sig att vara hingshållare på ekonomiskt generösa villkor.
Föreningens första styrelse utgjordes av Vilh. Sjögren, A Ullander, Johan Bodin, Cont. Näsholm och C J Öhman med Sjögren som ordf. Under lång tid var föreningen den enda sammanslutningen av sitt slag i Ångermanland. Som en kuriositet i de första stadgarna kan nämnas att det föreskrives föreningsstämmans kungöranden i ortens kyrkor.
Under en följd av år inskränktes verksamheten till hingsthållning. Föreningens första hingst blev
Brullebas 385
inköpt i Lillehammer. Denna blev inget lyckat förvärv. Efter några år utmönstrades den för hälta. Ganska säkert är dessutom att Brullebas 385 nedärvde disposition för förbenade hovbrosk. På veterinären och premieringsnämden ordf. Victor Tiréns förslag inköptes 1922 från Umeå då elvaårige
Ingemar 412
som redan hade dokumenterat sig i aveln. Ingemar 412 blev en fullträff och av mycket stor betydelse i föreningens verksamhet. Om Ingemar 412 och hans förtjänster behöver här ej ordas. Nämnas skall att hans son, nydanaren i aveln, Valde liksom dennes helbror
Herkules 834
föddes hos Edvard Nilsson, Sunnersta Undrom. Ingemar 412 stod hos föreningen till sin död 1931.
Valde 643
kom till Oviken i Jämtland, där han stod hela sitt liv. Valde 643 betäckte ca 1200 ston och satte in 47 söner i aveln.
Senaste kommentarer
